nu tänker jag
att någon främmande kvinna på något sätt ska råka läsa den här texten
och jag fantiserar om att hon är i samma situation som jag var
att hon ska göra abort
eller precis har gjort abort
och känner sig så bottenlöst ensam med sina känslor
så osynlig och inte hörd och inte berättad om
jag fantiserar om att min text ska spegla henne på något sätt
att det jag kände och berättar om på något sätt ska vara en tröst för henne
eller åtminstone något liknande att förhålla sig till
(välja abort, ofrivillig graviditet, tidig abort, sen abort, osynlig abort, hemlig abort, tyst smärta)
När hon, kvinnan, främlingen, en sen natt ligger och googlar ska hon kanske, kanske
råka hitta fram till min text
(mörker, ensamhet, skärmljus)
så min berättelse är denna
jag och min pojkvän var slarviga med skydd
(säkra perioder? menscykel, okuvlig fertilitet)
och jag blev gravid
jag märkte det eftersom mensen var sen
och jag hade en ovanligt jobbig pms-ångest
så jag längtade efter att mensen skulle komma så att ångesten skulle släppa
men det gjorde den alltså inte
och jag köpte ett test
och satt ensam på min toalett
och tog testet
och det visade positivt direkt
(graviditetstest, apoteket, två till priset av ett)
ensamhetskänslan då
att sitta själv och göra testet
innan jag berättat för någon
den var svindlande
overklig
jag har tre barn sedan tidigare
och jag och min pojkvän hade bara känt varandra i fyra månader
det fanns inte på kartan att vi skulle behålla barnet
av många anledningar
även om vi tyckte jättemycket om varandra och ville vara tillsammans
beslutet var inte svårt
men samtidigt så var det ju det
för även om logiken och verkligheten som sa ABORT
vann en förkrossande seger i min hjärna
och i mitt hjärta
så gjorde ju inte det att den andra sidans argument tystnade eller bara försvann
de fanns kvar
och jag var tvungen att till viss del bemöta dem ändå
även om beslutet var taget redan från början
(Har du rätt att ta bort ett liv? Vad hade kunnat bli om du låtit det leva? Det är troligen din sista chans i livet att få ett till barn. Tänk om du ångrar dig? Tänk om det hade fört dig och din pojkvän samman på ett fantastiskt sätt? Ni hade kanske blivit en familj! Tänk om barnet hade gjort att något känts mer helt?)
eftersom jag upptäckt att jag var gravid så tidigt
fick jag gå några veckor och vänta på att kunna göra abort
tiden råkade sträcka sig över jul och nyår
jag kände inte av graviditeten fysiskt alls
men det var en bisarr känsla
att sitta där på julafton
omgiven av mina barn
syster, systers man
syskonbarn
och vara gravid
och ingen visste
för det är ju detta: ska man berätta?
och i så fall för vem?
jag berättade för några få nära vänner
de jag visste skulle kunna ta det på ett bra sätt
jag kände skam i början
(Hur kunde vi vara så dumma? Ofrivilligt gravid, det är ju för tonåringar! Oansvarigt!)
och framför allt kände jag skam i detta perspektiv:
tänk alla de som kämpat som idioter
för att kunna bli gravida
som fått utstå helvete i åratal
(ofrivillig barnlöshet, fertilitetsklinik, hormonbehandling, IVF)
flera personer i min närhet har haft denna utmaning
på olika sätt och nivåer
och så kommer jag här
och bara blir gravid av misstag
och tänker TA BORT DET
(abortskam, abortånger, aborttabu)
jag kände mig oansvarig
och otacksam
och var rädd att någon skulle bli arg eller ledsen
berättade detta i efterhand för en vän
hur jag varit rädd att tala om för henne att jag gjort abort
vi grät lite båda två
men hon blev inte arg
såklart
en sak som gjorde ont
och kändes frustrerande
var att jag inte kunde komma på en enda kvinna i min krets som gjort abort
jag hade så fruktansvärt gärna velat prata med någon om det
dela erfarenheten
berätta
och bli berättad för
men det fanns ingen
eller, det finns garanterat någon
men ingen jag vet
för ingen pratar om det
jag hade känt mig mycket mindre ensam i min sorg
om jag hade kunnat få ta del av någon annans erfarenhet
(berätta)
själva aborten var odramatisk
tog ett piller på kvinnokliniken
tog ett piller hemma
väntade och väntade på att smärtan skulle komma
men den kom inte
till sist en svag mensvärksliknande känning
och blod
pojkvännen var med mig
hela processen
det blev en fin stund
allvarlig först
sen när det inte blev så farligt
var det lugnt
avslappnat
jordnära på något vis
jag önskar att hon
den främmande kvinnan
också kan få den tryggheten
någon att hålla i handen
att ligga i sängen med
och vänta
